Iallafall så fick jag en fråga att jag skulle berätta hur jag känner inför alltihopa. 

Först blev jag väldigt ledsen. Jag visste att den här nya tjejen tycker väldigt mycket om henne och det kommer bli super. Men ändå så kändes det som att gå ner i ett hål. 

Arletta är en väldigt speciell häst med stor personlighet. När man inte känner henne är hon oftast stressig och lite rädd. Hon tycker inte om snabba rörelser och inte när man rör hennes huvud, särskilt öronen. Men nu har jag lärt känna henne ordentligt och hon litar på mig så det känns skit att allt det kommer börja försvinna. 

Efter ett tag när allt kändes skit så började jag liksom tänka mer rationellt typ haha. Hon kommer ju stå kvar och jag får fortfarande rida henne ibland. Så ett tag kändes allt bra tills sista hoppspecialen. Då kändes allt hemskt igen eftersom allt var sista gången i stort sett. 

Men nu börjar det kännas bra igen. Visst, ett tag ville jag typ slå till hennes nya ryttare men hon kommer ha det bra. Dessutom får jag träna en ny häst, lära känna den och utvecklas tillsammans med henne. Det kommer förmodligen kännas riktigt jobbigt ibland men det kommer bli bra det här 

Vi gick till Ekeby By där det var en midsommarstång, fika och lite "stånd" där man kunde vinna bl.a. Choklad. Vi var där en liten stund och sedan gick vi hem och åt mat. Till efterrätt blev det jordgubbar, glass o grädde! Mums! 

Några badade men vädret var som sagt inte det bästa. 

Våra gäster åker hem efter lunch och sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Om lite mer än en vecka är det ridläger. Jag ska på fälttävlanslägret och det ska bli väldigt kul! 

I söndags var det ju finalen av allsvenskan som gick på UPK. Jag hoppade LD förklass och LC lagklass.

 

Arletta var fin men väldigt pigg på framhoppningen. Hon var lite studsig men efter ett tag gick hon fram bättre. Krysset och räcket gick super på framhoppningen. Men en bit innan oxern stannade hon och liksom "menar du att jag ska hoppa den? Har du sett färgen eller?". Men jag red på igen och då hoppade hon utan att tveka.

Banan bestod av 7 hinder tror jag. De skickade upp mig ganska sent så precis när jag kom upp skulle jag hoppa direkt. Arletta fick ingen tid att titta runt så hon spände sig. Vi stannade ut oss på 3:e hindret. Jag är ändå inte missnöjd. De sprången vi fick var jättebra och hon hade inte bestämt sig innan att hon absolut inte ville.

 

Den här klassen var lite crazy. 2 starter innan mig ramlade en tjej av, rakt in i ett hinderstöd. Hon gjorde illa ryggen tror jag för hon kunde inte resa sig. De ringde ambulansen och då kom det en helikopter. Alla fick gå in i ridhuset och så tog allt 25min extra. Jag red sist i mitt lag  och de andra hade redan blivit felfria så vi var i omhoppning. Så överdomaren frågade om jag ville hoppa över grundomgången och bara hoppa omhoppningen. Så det gjorde jag.

Omhoppningen gick i LB alltså 1m.

Arletta hade stått väldigt länge eftersom tjejen ramlade av. Hon hade värmt ur. Rundan var hemsk. Första hindret var en rosa oxer. Den hoppade hon bra på fast fösta gången stannade hon. Nästa hinder var ett maxat, svart räcke. Under var det ett plank med eldsflammor. Hon stannade en gång. Nästa försök höll hon på att stanna men sedan hoppade hon jättestort och konstigt. Jag tappade balansen i landningen och var nära att ramla av. Så därför fick vi ett stopp också på nästa hinder och blev uteslutna. Ändå är jag väldigt nöjd över språnget på första hindret. 1m är bra!

De andra i mitt lag var superduktiga och vi slutade på en andraplats för den här omgången! Vi fick rosetter, medaljer och schampo som pris. Ärevarvet var riktigt rolig och både Arletta och Felicias ponny Snow blev väldigt pigga hihi!